Ett av det bästa med att ha börjat jobba är att veckosluten igen har fått tillbaka sin betydelse, så där på allvar. Jag känner att det faktiskt är riktigt, riktigt roligt att vara tillsammans med pojkarna, varje stund, har betydligt längre tålamod, och orkar leka så mycket mer än tidigare. Så iallafall i mitt fall stämmer nog klichén att jag är en så mycket bättre mamma nu när jag jobbar, under den tid vi är tillsammans alltså - faktum är ju att våra gemensamma timmar under vardagarna är otroligt få, så då just känner man sig inte som någon supermamma precis, men jag tänker att det jämnar ut sig i långa loppet.
Denna helg har vi bara varit hemma, i fredags hälsade mommo på oss, och på lördag fick jag prova på att vara enstamstående mamma till tre barn då mannen var på polttare och pojkarnas surrogatstorasyster T kom på besök. Det gick suveränt, pojkarna var så förtjusta och alla var glada. Konstaterade att jag mycket väl kunde vara trebarnsmamma om det tredje barnet skulle komma färdigt i form av en väluppfostrad, glad och hjälpsam femåring.
Idag har vi njutit av det vackra höstvädret och sovit lång dagssömn (Max och jag), medan Wilhelm var i svampskogen med mannen. Utvilade och nöjda är vi alltså redo för en ny vecka!
 |
| Hela vardagsrummet fullt med lördagsmysare. |
 |
| Kan inte sluta förundras över hur fint pojkarna leker tillsammans nuförtiden. |
 |
| Kanske det ännu blir paita och peppu av dom (för ett halvår sedan skulle jag ha skrattat ihjäl mig åt tanken). |
