Sista veckan (v.39); graviditetsnytt del 100

Förutom att få bilen uppskrapad har vi försökt hinna med lite roligheter också, så här sista veckan före lillebrors ankomst. Vi har bl.a. hunnit med en road trip till Ekenäs, där vi åt gott på Santa Fe (tack för tipset, Perfektionisten Pia! Vi fick jättebra service och portioner precis enligt önskemål, och maten var god), shoppade lite, åkte turisttåg och lekte i södra Finlands finaste lekpark.

Idag har vi besökt Rehndahls djurgård tillsammans med systers familj, det var mysigt och den enorma grisen gjorde stor succé speciellt hos männen i vår familj. Katten var också populär.

 

Annars börjar jag känna mig mer än redo för babyn och inför förlossningen. På måndag skall jag vara på Kvinnis för igångsättning, så förhoppningsvis är lillebror här senast på torsdag (men kan ju vara det redan på måndag om allt går som smort!). Trots en misslyckad förlossning i bagaget känner jag min nästan onaturligt lugn inför vad som komma skall, jag känner att sjukhuset har koll på hela historien och de har intygat mig om att man denna gång kontrollerar förlossningens förlopp och babyns välmående bättre än senast, och det måste jag ju bara lita på. Själv har jag försökt psyka mig själv till någon sorts inre lugn (är verkligen ingen mediterare men jag gör så gott jag kan) och ska in i det sista försöka undvika att gripas av panik (det är min värsta farhåga nämligen; om jag går i lås kommer ju hela förlossningen att stanna upp, och det vill vi ju icke).

Imorgon kör vi vår förstfödda till mommos och mofas trygga förvar och sen hinner jag förhoppningsvis vila upp ordentligt ännu under söndagen, och så kan jag inte göra annat än invänta måndag morgon.

Snart, snart får jag ha babyn i min famn istället för innanför den. (38+1)

När det bara blir fel

Idag fick jag ett infall att leka supermorsa en stund igen, och tog gossen med till Omppu för att gå till bibban (vi har gått till bibban på tumis nu och då längs med vintern och våren och brukar sitta där och läsa böcker en stund, så tänkte att det skulle vara sista bibbamyset på tumis för åtminstone några veckor, månader framåt), och för att sedan dricka varsin saft.

I parkeringshallen råkade det sig dock som så att en dam i en Opel inte orkade vända på huvudet då hon skulle backa ut från sin parkeringsruta, så hon backade rakt in i vår ett par månader gamla bil. Klonks, sade det, och skråmorna var ett faktum. Som tur inget värre, men aaaargh vad jobbigt att börja reda ut hela soppan ("Vem är du? Medger du att det var ditt fel? Vad har du för försäkringsbolag?" osv, osv.), medan Wilhelm sitter i bilen och tjatar och gnäller att han skall till bibban och han vill ha saft NUUUU.

Givetvis hade ingendera av oss nån färdig blankett från ett försäkringsbolag med i bilen (hädanefter skall jag ALLTID ha minst en blankett i bilen! Skulle ha underlättat alltihopa så otroligt mycket), så vi bytte uppgifter på högt, allt medan Wilhelm pirrade och försökte bända sig loss från bilstolen och svetten rann i min panna.

Jag VET, och tänkte på det redan där i parkeringshallen, att jag borde ha tagit svart på vitt på att det faktiskt var hennes fel (för det var det, och hon medgav ju det, muntligt åt mig) men hon verkade så uppriktigt ledsen och nervös att jag inte hade hjärta att börja be henne skriva några medgivanden till pappers, plus att min egen koncentration var minst sagt obefintlig (mitt i allt fick jag förstås världens kisibrått också). Så nu hoppas och ber jag bara att hon är en hederlig människa som håller sitt löfte och fyller i sin försäkringsanmälan så att också vi får vår bil lackad och målad i hennes räkning. För visst finns det ännu sådana människor?

Nåväl, tillslut kom vi upp till cafét och till bibban, vi lånade t.o.m. några böcker men någon supermysig stund kan man knappast kalla det. Stackars gosse, han vill nog aldrig åka med mig till bibban igen, så stressigt och nervöst som det blev.

Glassen räddade dagen?

Det blev väl en bra dag i alla fall, trots stor trötthet och de svullnaste fötterna i världshistorien.

Mannen: "Onko ollut hyvä päivä?"
Wilhelm: "Wilme ei ole leikkinyt mamman kanssa."

Det tog så ont i mitt hjärta att höra att jag med mina sista krafter tog mig upp från sängen och åkte till stranden och bjöd pojkarna på glass.

Härligt att fylla 30

Jag fyllde ju som nämnt 30 år under midsommarhelgen, och idag har vi firat min födelsedag ännu en sista gång, nu tillsammans med mina föräldrar.

Dagens "tårta": rabarberpaj med vaniljtäcke och hallon. Mums!

Under hela månaden som vi firat (har aldrig någonsin firat en födelsedag lika grundligt, har ju haft både brunch för vänner, och sedan firat med familjen i olika omgångar) har jag fått så fantastiskt fina födelsedagspresenter att jag blir alldeles pirrig när jag tänker på dem. Jag vill fylla 30 varje år om man alltid blir överöst av lika fina saker!

Har drömt om en vit Aalto-vas länge, länge. Tack mamma!

Världens bästa leksak och pryl. Måste bara lära mig att använda den först.

Marimekkos Räsymatto-skålar har jag stått och pillat på i Marimekko-shoppen många gånger, men aldrig nämnts köpa. Tusen tack syster!

En snygg och vettig weekend-bag. Äntligen behöver jag inte släpa omkring mina pinaler i en ursliten träningsväska från år X. Vill åka på resa nu! (ajoo, ska ju på road trip till Kvinnis senast nästa vecka, jihuu!)

Min bror är kanske världsbäst på presenter. Denna söta skölpadda vaktar nu på vår bakgård.

Och därtill smycken och presentkort, ojojoj. Nu har jag verkligen allt man kan önska sig, i alla fall i materiell väg. Jag är mycket lycklig.

Midsommar

Det började så bra med strålande solsken och plask på stranden, ett par bra nätter och glada barn och avslappnade föräldrar. Midsommarbrasan fick vi ännu beundra i en vacker kvällssol medan havet låg blankt som en spegel, och Tyskland vann sin kvartsfinal i fotbolls-EM.

Under midsommardagen, som dessutom råkade vara min 30-årsdag, höll vi däremot på att dränkas av det mest ihållande regn jag någonsin upplevt. Herrejösses så man känner sig utlämnad för vädrets makter då man sitter sex personer i en mysig men rätt så liten stuga, och måste springa ut i ösregnet både för att gå på dasset som för att bära in vatten och ved. Det behövdes inte många timmar ösregn för att samtliga i vårt midsommarsällskap skulle börja hoppa längs väggarna.

Så vi kämpade ännu en natt, men då vädret såg grått ut ännu i morse rafsade vi ihop vårt pick och pack och återvände hem.

Jag tror inte att jag någonsin uppskattat inne-wc, rinnande vatten och en varm, torr säng lika mycket som nu. Höggravid på "extreme-semester" i usla väderförhållanden är definitivt inte min grej.

Sång som ger mig gåshud

Jag trodde att Alanis Morissettes karriär var förbi sen länge, tills jag plötsligt hör denna låt. Wow, helt superfin! (Syster; speciellt sista minutens gitarrer och pianopling är helt ljuvliga! Du måste lyssna.)

Också ni andra 90-tals poppare och rockare, come back, we miss you!

Muminvärlden

"Sluta fota, nu FAAAAAR vi!!"

Äntligen framme!

Lite pirrigt att hålla mumin i handen.

Medan Wilhelm tog en tupplur i vagnen hann vi ännu ta en promenad i Nådendals vackra trähuskvarter. Så fin stad, definitivt värd ett besök även om man skulle hoppa över Muminvärlden (men om du reser i sällskap av en under 7-åring är nog Muminvärlden en must see).

En hotellnatt i Åbo och besök hos goda vänner i Reso på det, och vi har haft en perfekt start på semestern.

Mina fötter och min rygg är tyvärr inte helt av samma åsikt, så nu är det nog vila ett par dagar framåt som gäller för mig. 

Det känns nästan som om man sportat lite

När man i denna hetta och med jättemagen som släptåg tagit sig med allmänna färdmedel från västra Esbo till östra Vanda (där årets Jukola- och Venlalopp går av stapeln), och sedan i gassande solsken tittat och hejat på duktiga orienterare hela dagen, ja, då känner man sig minst lika mörbultad som ifjol, då jag faktiskt var med och sprang en sträcka också.

Oj vad jag längtar till nästa år, i mina drömmar ser jag mig själv likt en gasell springa lika fort som Minna Kauppi, minst. Jo jo.

De enda skorna som är bekväma för tillfället. Har utan att skämmas rört mig i dessa hela dagen, också i centrum av Hfors. Kusinen från landet här hej!

Jag var inte den enda i mitt lag som ställt till det, och vad roligt det var att hänga hela dagen med en kompis som är nästan på dagen lika långt gravid som jag!

Ett par minuter före årets Venla-start.

Jag ser på allvar inte klok ut. Men gravid i vecka 36+2 och denna hetta på köpet gjorde att jag helt enkelt inte orkade bry mig så värst. Jag är bara glad och nöjd att jag orkade med nåt överhuvudtaget.

Och när jag tagit mig den långa vägen hem igen väntade dessa två på mig på busshållplatsen.

Så var sommarens kulturdos inmundigad

Vilken dag! Stekhet sol, en torr sandplan, massor med ungar, musik, gamla bilar och rinnande glass...det var årets Kulturen vid ån i ett nötskal. Hössligt värre men ack så roligt.

En misstänksam men ändå lite nyfiken publik som lyssnar på nykomlingen inom finlandssvensk barnmusik, bändet Robin Hund. Det lät bra live i alla fall, så vi köpte deras skiva. Recension följer bara vi hunnit lyssna på den.

"En Bemare! En Fiat Abarth!" Wilhelm var så ivrig att han inte visste vilken han skulle se på först.

Provköra gammal, gammal brandbil.

En liten bonde på sin traktor.

Dansa igen

Senast i november tänker jag dansa igen. Jippii!

Nästan 30 år

Idag har vi firat min stundande 30-årsdag med att bjuda kompisarna på brunch. Lagade mat och bakade semlor i ett dygn innan (kändes det som), men det var så värt det. Det var en så rolig dag att det inte alls känns illa att vara (nästan) 30 år gammal och dessutom höggravid. Ett stort tack till alla fina gäster!

Wilhelm är alltid lika lycklig när det är fest.

Ida var också med, här i Wilhelms mössa som hon själv klätt på.

En av mina äldsta vänner överraskade mig med en sachertårta som hennes mamma bakat - en av mina favorittårtor som jag inte ätit på många år. Lite nostalgi, liksom, och precis lika gott som senast. Tusen tack L & P!

Fyra timmar mammaledighet

Denna vecka gick jag, enligt FPA:s papper, från att vara vårdledig till att vara mammaledig. Det är alltså nu jag vilar upp mig inför förlossning, sover "på lager" för att sedan orka vaka med babyn, fyller frysen med mat och sköter om mig själv för att både babyn och jag ska må så bra som möjligt.

Eller så inte.

Men jag gör så gott jag kan i alla fall. Wilhelm är ju ca fyra timmar i veckan hos parktanten, och DÅ firar jag minsann mammaledighet. Gym- och simhallsbesök är ett minne blott, känner mig så tung och har så mycket sammandragningar att en långsam promenad är en tillräckligt stor utmaning för tillfället.

Så jag pysslar här hemma, försöker vila och bara njuta. Ens fyra timmar i veckan, annars är det vanlig vardagsrumba som gäller.

Sista veckorna som gravid, 35+0 idag.

Dagens utflykt

Då vår utlfykt till Noux tidigare i våras slutade med skrik och bråk och spända nerver, lyckades vi idag bättre. Vi struntade i alltför invecklad picknickmat (korvgrillning är tydligen för invecklat och tidskrävande i alla fall för vår två-åring) och packade endast med lite äppelbitar. Istället för Noux blev det Hanikkas naturstig i Sökö.

Och nu gick allt som på räls. Wilhelm var ivrig och riktigt sprang fram i skogen, och då man påminde honom om äppelmatsäcken som väntade orkade han springa lite till. Så vi tog oss fram en kilometer eller två, åt lite äppel, kollade in båtar, lyssnade på fåglar, tittade på myrstackarna, och sprang (eller pojkarna sprang, jag rullade) sedan tillbaka till bilen igen. Alla var nöjda och glada.

Note to self: less is SÅ mycket mera när man planerar aktiviteter med och för en två-åring.

Wilhelm: "Va va de för ljud?" Jag:" Eh...en...pulu?" Är så dålig på fåglar att jag skäms.

Tack till Esbo stad som satsat på roliga stigar.

Äppelpicknick.

Så lugnt och fint.

Super troupers

Söta är vi men inte är vi gjorda av socker, tänkte husets pojkar då dom trotsade regn och rusk och tappert kämpade ute i nästan två timmar medan jag fick äta frukost i lugn och ro och stärkt av den lugna stunden t.o.m. orkade städa lite. Kände att jag var tvungen att ge nånting tillbaka, liksom.