Söta är vi men inte är vi gjorda av socker, tänkte husets pojkar då dom trotsade regn och rusk och tappert kämpade ute i nästan två timmar medan jag fick äta frukost i lugn och ro och stärkt av den lugna stunden t.o.m. orkade städa lite. Kände att jag var tvungen att ge nånting tillbaka, liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar