Du ljuva fredag

Korv, skumppa och Vill du bli miljonär (på tyska)...på något sätt lite absurt men helt okej ändå. Skål för veckoslutet!

Stanna världen en stund

Nu har jag bara sex arbetsdagar kvar förrän jag blir vårdledig. Igen. Och nej, jag är inte gravid utan blir hemma med samma barn som jag redan hann vara hemma med i 1,5 år innan jag i augusti började jobba igen. Ibland är jag det yraste hönset i ladugården, men detta velande mellan jobbets och dagisets vara eller ickevara börjar ta hem alla pris. Men jag tror och hoppas att jag ändå gjort rätt beslut, jag bara kom fram till det nästan för sent*. Då augusti kom med dagis- och jobbstart insåg jag till min förfäran att tiden gått alldeles för snabbt, att jag inte är färdig att lämna ifrån mig mitt barn ens för åtta (nio) timmar per dag, att han kanske inte är färdig för allt ståhej som en dagisstart innebär, att vi (jag?) fortfarande vill stanna i hemmalivets bubbla ett tag. Så jag gjorde ett alldeles ologiskt och oekonomiskt men samtidigt det enda rätta beslutet att ansöka om fortsatt vårdledighet. Och snart är vi där igen. Hejdå stressiga mornar, hejdå ännu stressigare eftermiddagar, hejdå trötta kvällar. Vi lär nog få tillräckligt av er under de kommande åren i alla fall.



*så sent att vi alltså var tvungna att jobba/gå på dagis i två månader mellan varven.

Kundservice på högsta nivå

Taket på vårt hus (eller rättare sagt vår balkong) håller på att murkna sönder. Sålunda arbetar som bäst en ung kille på vårt tak för att byta ut murkna plankor mot nya, icke-murkna. Detta förorsakar en hel del oljud, då han först måste knacka loss takteglen, sedan bända bort plankorna för att sedan upprepa proceduren i omvänd ordning. Då Wilhelm och jag var ute och lekte på förmiddagen undrade jag försynt när killen tänker hålla lunchpaus, så att jag kunde pricka in en så stor del av Wilhelms dagssömn till just denna tysta stund. Killen meddelade att han håller lunch mellan 12 och 13, och jag tänkte jaha, då blir det bara en timmes sömn idag då, men det må gå. Till min överraskning fortsatte den underbara tystnaden ännu långt efter klockan 13, och Wilhelm sov gott ända till klockan 14. Då vi kom ut på eftermiddagen undrade killen på taket om vi sovit gott, och jag svarade visst, det blev en rekordlång dagssömn på hela två timmar, tack så mycket för att du kunde berätta när du går på lunch. Men se, killen hade bara varit på en snabb lunch, för att sedan komma tillbaka för att göra alla tysta jobb han kunde komma på, koska kyllä ne päiväunet vaan ovat niin tärkeitä noin pienelle. Det mest empatiska bemötandet på länge, blev så glad att jag tänkte klättra upp på taket och ge killen en kram.

Höjden av effektivitet...

...är att kunna skvallra i telefon en och en halvtimme och samtidigt tillreda maletköttsås, vitsås och slutligen sammanföra dem till en lasange. Observera att jag inte äger en handsfree, så jag dessutom bara haft en hand ledig (utom då jag klämt in telefonen mellan örat och axeln). Nu var jag dock så effektiv att jag glömde bort att jag har ca 10 liter svamp i kylen, kunde ha suttit bra i malettköttsåsen med lite svamp. Nå, nästa gång. (as if)

Dagens visdomsord II

Att hitta en jäkla massa svamp betyder ett jäkla arbete att putsa svampen.

Shit vad ont jag har i axlar och rygg! Tänk att man aldrig tänker på hur mycket jobb man ännu har framför sig hemma då man glatt tömmer skogen på svamp. Och sen har man halva frysen full med svamp som man aldrig kommer ihåg att använda. Gnällgnäll. Nå nä, så illa ska det inte bli, i år ska jag använda svampen, jag lovar.

Dagens visdomsord

En äkta vän är den som avslöjar och delar med sig av sitt bästa svampställe. Tack kära B!

Myslördag

Utelek tills kinderna är röda som äpplen, bastu på det och sedan pannkaka och "mooti" (smoothie) till kvällsmål...så mysigt att jag spricker! Som pricken på i:et somnade gossen dessutom utan ett pip, halleluja! Låt detta betyda att vi får sova inatt, snälla.

Tankning av kolhydrater

Såja, då är det bara att börja kolhydrattankningen, för på söndag går nämligen mitt livs första halvmaratonlopp av stapeln. Nu tänker jag inte låta mig störas av det faktum att jag är snorigare än en hel hög dagisungar tillsammans och att jag troligtvis inte kommer att springa en meter på söndag, för det är ju tankningen som jag väntat mest på. Sålunda har jag just klämt i mig massvis med bröd (jättenyttiga kolhydrater) och en påse godis (kolhydrater för själen), och druckit lite saft på det (alltså jag är så professionell) Mums. Dessutom går inte tankningen till spillo; min kropp är nämligen jättebra på att lagra kolhydrater, och eventuellt kan jag ju få för mig att börja träna inför ett halvmaraton nångång igen, och då kommer dessa kolhydrater väl till pass. Så är det nog.

Jag vill också vara med!

Och det här är första inlägget i min egen blogg! Jag älskar att läsa bloggar och har gjort det länge, länge, men nu vill jag vara med på riktigt. Here we go!