Stanna världen en stund

Nu har jag bara sex arbetsdagar kvar förrän jag blir vårdledig. Igen. Och nej, jag är inte gravid utan blir hemma med samma barn som jag redan hann vara hemma med i 1,5 år innan jag i augusti började jobba igen. Ibland är jag det yraste hönset i ladugården, men detta velande mellan jobbets och dagisets vara eller ickevara börjar ta hem alla pris. Men jag tror och hoppas att jag ändå gjort rätt beslut, jag bara kom fram till det nästan för sent*. Då augusti kom med dagis- och jobbstart insåg jag till min förfäran att tiden gått alldeles för snabbt, att jag inte är färdig att lämna ifrån mig mitt barn ens för åtta (nio) timmar per dag, att han kanske inte är färdig för allt ståhej som en dagisstart innebär, att vi (jag?) fortfarande vill stanna i hemmalivets bubbla ett tag. Så jag gjorde ett alldeles ologiskt och oekonomiskt men samtidigt det enda rätta beslutet att ansöka om fortsatt vårdledighet. Och snart är vi där igen. Hejdå stressiga mornar, hejdå ännu stressigare eftermiddagar, hejdå trötta kvällar. Vi lär nog få tillräckligt av er under de kommande åren i alla fall.



*så sent att vi alltså var tvungna att jobba/gå på dagis i två månader mellan varven.