Sommarkväll

Alltså tänk att det först är maj! Känns som om det varit sommar i flera veckor redan. Igår hade jag turen att få ha orienteringsträning någonstans i Vichtisskogarna, det var så vackert att jag nästan blev tårögd. Sedan ännu bastu, simning och grillkorv på det, helt perfekt. Och fantastiskt roligt att få smida taktik inför Jukola tillsammans med (nästan) hela sitt lag för första gången, kommer nog att bli äventyrens äventyr, vår Jukola-debut. 

Jag är så amatör att jag faktiskt fotar vyer medan jag orienterar. Obs! Bombsäkert sätt att totalt tappa bort sig, när du tar upp kartan igen har du ingensomhelst aning om var du var. Skall alltså INTE ta bilder sen då det gäller på riktigt.

Här simmade vi och njöt av solnedgången.

Ett veckoslut i maj

Det blev ett fint veckoslut, trots lite blåsigt och ostadigt väder.

Vi inledde med att på fredagen hälsa på syster och kusinerna.

Ida och Wilhelm var så färggranna och fina, och lekte så bra tillsammans, man behövde knappt kommendera på dom alls.

Oscar var glad, som alltid.

På eftermiddagen blev Ida och Wilhelm allt slöare och alldeles för trötta, det var ren och skär tur att inte trampolinlekarna slutade med gråt och tandagnisslan.

Då Max vaknade tog han sig en liten pratstund med Oscar.

På lördag åkte vi till lande. Där var blåsigt värrigare men vi fick iallafall bada bastu. Här beundrar Max brasan på tryggt avstånd i mofas famn.

Idag har vi planterat blommor här hemma, Wilhelm hjälpte till och tryckte ner maskrosor lite här och där. Lovely, dom vill man ju att ska ta över alla ens planteringar.

Och på min kvällslenkki stötte jag på den här. Den var inte alls skygg, vi stod öga mot öga med varandra hur länge som helst.

Hemmamamma igen

Så var vi tillbaka i den vanliga vardagen igen. Känns nästan som om den slagit mig i huvudet, så trött är jag efter bara två dagar. Wilhelm är hopplös; han slår och skuffar och sparkar och buffar Max så mycket som han kommer åt, och då han märker att jag håller på att tappa förståndet så slår han några gånger till. Max är förstås grinig och ledsen, och börjar gråta bara han ens ser Wilhelm närma sig eller hör hans röst. Det har alltså börjat jättebra och jag saknar inte alls tillbaka till jobbet. Nej nej.

Nå, vi får hoppas att det lugnar sig bara pojkarna (eller ens Wilhelm) fattar att det nu är jag som är hemma och pappa som är på jobb, brukar ju ta ett tag för honom att acceptera förändrade förhållanden. 

Men tills dess; käre gode hemmamammornas gudinna, gör så att jag klarar dessa nervpåfrestande dagar och veckor utan att flippa totalt. Tack.

Så här snällt lekte dom ändå tillsammans vid sandlådan en dag. I ungefär en minut.

Max 10 månader

Jösses, dagarna och veckorna går så fort att jag nästan glömde att vår bebis redan blev 10 månader gammal under veckan som gått. Dags för en månadsrapport, alltså. 

Max väger 10,3 kg och är 76 cm lång. Han har ett utmärkt pincettgrepp, han kan fånga upp minsta lilla pripla mellan sina små fingrar och orkar studera alla dammkorn och rosk med stor koncentration. Också annars kan han roa sig själv genom att "leka" med lego, klossar eller vilken leksak som helst som skramlar eller har nåt annat ljud då man kastar omkring på den, i förvånansvärt långa stunder, kan inte minnas att Wilhelm egentligen någonsin lekt ensam lika länge. Han stiger upp mot stöd och tar även minimala steg (mot stöd då), och kan nuförtiden också komma ner tillbaka till golvet utan att slå sig. Idag fick han en kärra att skuffa på ute, och det gick ganska bra, speciellt med tanke på att han fortfarande är mycket ovan att ha skor på sig. Det kommer nog inte att ta länge förrän han far omkring lika fort som sin storebror.

Från och med igår sover han bara en dagssömn (mellan kl 12-15), så nu är han dessutom vaken då vi är ute på förmiddagarna och eftermiddagarna med Wilhelm, det är som en helt ny värld att ha med sig två barn då man ute, och nu börjar det definitivt kännas som att bebistiden snart nog är bakom för gott.Nätterna är ibland bra (kan ibland t.o.m sova från 20 på kvällen till 06 på morgonen), men oftast ganska dåliga, iaf morgonnätterna. Det jobbigaste just nu är nog då han vaknar redan 5 på morgonen och inte mera somnar om, men vi får hoppas att övergången till bara en dagssömn skulle råda bot på dessa horrormorgnar.

Max äter i princip allting med god aptit, nyaste favoriten är smörgås, han bara smaskar av lycka då han får slicka i sig margarinet på brödet. Jag ammar honom ännu på kvällarna och på morgonnatten, och tänker nu att jag nog fortsätter med det så länge som han vill, det är så mysiga stunder att inte ens morgonnattens amning stör mig - speciellt om det får honom att somna om och sova ens en liten stund till.

Har på känn att det kan bli en ganska utmanande men ändå rolig sommar, men en söt och lite stollig ettåring i huset.

Då Max fick en kärra tyckte jag att Wilhelm också skulle få någonting (främst för att Wilhelm annars skulle tro att kärran är åt honom), så det blev ett sparkbräde. Wilhelm är inte alls intresserad av att cykla (det blir ett tvärnej bara det ens kommer på tal, och orkar inte bråka om det mera), det enda han gillar är att sparka omkring på sin mersu men jag tycker han börjar bli lite för stor för den så försöker nu milt uppmuntra honom att prova något nytt. Och sparkbrädet verkar vara en hit! Och visst lär den ju honom balans och koordination på ett helt annat sätt en en sparkbil, så vi hoppas han snart "glömmer bort" mersun.

Tänk att jag nuförtiden har två barn som leker ute, är inte riktigt van vid tanken ännu.

HCR

Jaaa! Klarade mitt livs första halvmaraton på 1:56:11! Är mycket glad, stolt och trött. Fick lite dåliga nyheter precis då jag var påväg hemifrån (min pappa hade fallit och skadat sin fot väldigt illa; tur i oturen att det bara var foten som tog stryk!) , men kunde samla mig och kände att jag klarade av att fokusera på loppet i alla fall. Nu hoppas vi bara att pappa får sin fot i skick, kanske han springer halvmaraton med mig nästa år sen?

Valborg 2013

Firade valborgsmässoafton med en första träning i nattorientering. Helt sjukt spännande att ge sig ut i skogen just då mörkret börjar falla, och bara förlita sig på att pannlampans batteri inte tar slut. Sedan gällde det bara att fokusera på kartan, kompassen och var det lönar sig att sätta ner fötterna för att inte låta rädslan för mörkret och eventuella troll, spöken, björnar, älgar eller andra farligheter ta överhanden. Är faktiskt ganska stolt över att jag klarade hela banan med nerverna i behåll, kanske jag nästa sommar vågar gå på utedasset på landet också på natten?

Vid målet väntade vår tränare i bäckmörkret med hembakta munkar och mjöd. Definitivt det mest udda men också festligaste sättet jag någonsin firat vapp på.

Idag har vi varit på sillis hos goda vänner. Härligt väder, god mat, god dryck och massvis med kompisar både för stora och små, kunde inte ha varit en bättre start på denna majmånad!