November

Swisch hördes det bara och så blev oktober november. Vad har vi gjort hela oktober då? Förutom ruljansen dagisjobbhemochätalekasova, som vi förövrigt börjar vara ganska bra på, har vi njutit av vackra höstveckoslut, sovit lite bättre än på länge, firat födelsedagar och gått på bio. Helt vanliga vardagssaker, men ändå så roliga. Denna nya vardag passar oss bara så mycket bättre, fast jag kan vara trött som en urvriden trasa då jag kommer hem från jobbet är jag ändå alltigenom på så mycket bättre humör, och det avspeglas förstås på barnen och maken. If mom is happy, everybody's happy, för att lite modifiera Dr Phils kända uttryck. 

Max är också glad för det mesta.

Lördagsmyset är en veckoslutens höjdpunkt och en helig stund.

Bröder på kusin Oscars 1-årskalas.

Mannen och jag gick på ett vackert bröllop och fick som pricken på i:et sova gott en hel natt i ljuvlig hotellsäng.

På veckosluten prioriterar vi utehäng. Iaf jag riktigt känner hur jag behöver syre efter att ha suttit på kontoret fem dagar i sträck.

Familjen W bjöd oss på middag och världens gulligaste Halloween-muffins.

Vi har haft gårdstalko och mina pojkar höll på att föräta sig på korv.

Wilhelm och jag gick på bio för första gången, och det var verkligen en hit. Wilhelm älskade filmen (Planes), men popcornen smakade inte. Tur att vi också hade russin med.

Igår firade vi mofas födelsedag. Det rådde andäktig tystnad då alla fyra kusinerna åt glass samtidigt.

Och så upptäckte Wilhelm plötsligt hur roligt det är att fota. Här är hans första selfie.

Och den som sade att det tar två månader att vänja sig vid en ny vardag visste nog vad den pratade om (kanske det också var Dr Phil?), för precis så har det varit för oss. Visst har det känts rätt ända från början, men nog är det först nu som jag märker att det faktiskt bara rullar på, och vi orkar t.o.m. planera lite framåt och är inte längre rädda att ett extra program någon kväll skulle knäcka någon av oss. Vi var faktiskt så modiga att vi bokade en Stockholmskryssning till december, fast jag bara för ett drygt år sedan lovade och svor att jag inte skulle åka nånstans med barnen före dom är fem år, minst. Förhoppningsvis blir det en roligare resa denna gång.