Mör

25 km löpning i sommarhettan, och jag känner mig mera död än levande. Men vi klarade det, så långt har jag aldrig sprungit förut. Så genom all trötthet är jag ganska stolt också. Lidingöloppet i september skall nog gå fint. 

Grannflickan vaktade pojkarna under tiden, så att mannen och jag fick springa långpasset tillsammans. Det hade också gått bra och pojkarna var glada och nöjda då vi kom hem, så på alla sätt ett lyckat arrangemang och en lyckad eftermiddag.

Det här gör vi om!

En vecka på Åland

Sent i lördags kom vi hem från vår traditionella Ålandsvecka (det var redan tredje gången som vi åkte dit tillsammans med systers familj). Vi har ätit Ålandspannkaka, badat bastu, simmat, matat lamm och kor, spanat efter fästingar (veckans saldo: noll fästingar på samtliga medlemmar i resesällskapet), och besökt:

-Uffe på Berget (helt okej ålandspannkaka, annars fint ställe byggt finurligt uppe på berget, ovanför landsvägen, från utsiktstornet magnifik vy över hela Åland kändes det som).

-Pub Stallhagen (mysigt ställe men definitivt inget för barn. Fast det säger kanske sig självt?).

 -Godby centrum (inte så värst exklusivt men Mattsons matbutik säljer allt man någonsin kan tänkas behöva).

-Gubbens o gummans loppis (så mysigt och spännande, sjukt mycket fina saker. Fyndade en Arabias såskanna för 16 euro).

-Eckerö post- och tullhus (massiv jugendbyggnad mitt i skärin, mycket minnesvärt ställe. Ålandspannkakan helt okej).

- Kastelholms slott och Jan Karlsgården. Wilhelm var mycket imponerad av slottet, Max not so much så han fick vänta utanför med sin far. Åt lunch på nyinvigna Smakbyn, superfräscht och kiva ställe, god mat och Max åt gratis sin första restaurangportion någonsin, stekt abborre med potatispuré. Det gillade han. 

- Peggys hantverk och kafé ute på Vårdö. Härligt ställe, en snäll dam som under fyra veckor varje sommar gör sin fantastiska trädgård till ett kafé med hembakta bullar och självgjord saft. Det var en lyckad utflykt, t.o.m. pojkarna orkade bete sig hela bilresan.

- Hängt i Mariehamn. Ätit lunch på ÅSS (jättegod räksmörgås!) och på Hotell Archipelag (helt vanlig arbetsplatsmatsalstämning men alla blev mätta i magen) och fikat på Kaffestugan Svarta Katten (överlägset bästa Ålandspannkakan!). Jag shoppade THE läderjacka som jag jagat det senaste året, tänk, plötsligt bara hängde den där, på rea dessutom. Pommern var imponerande (har gått förbi den många gånger men först nu gick vi ombord för att se oss omkring), och att åka minitåg var säkert veckans höjdpunkt för Wilhelm. 

- Geta Bergen och promenerat genom trollstigen där. Helt sjukt fint ställe, vilken utsikt! Man kände sig som världens kung.

Trötta men nöjda har vi nu således i dagarna två tvättat byke och återhämtat oss, pojkarna sov t.o.m. päikkäre idag, samtidigt! Helt otroligt. 

Och även om mannens semester är slut är det ännu sommar kvar, så helt deppiga är vi ändå inte.

Lammen var helt tama och älskade bröd.

Korna var lite mera misstänksamma och ville inte ha bröd alls.

Pojkarna på promenad.

Utsikten från vårt köksfönster var inte så illa.

Wilhelm på Kastelholms slott.

Peggy hade en egen damm i sin trädgård.

Och bullan, saften och kaffet smakade gott ur vackra, gamla kärl.

Wilhelm älskar att ro.

Pommern var häftig.

Kusinerna är så söta tillsammans.

Jag tog ett morgon- och ett kvällsdopp varje dag. Så skönt och ger värsta semesterfiilisen.

Mariehamn.

Geta Bergen

Wilhelm gillade trollstigen, fast mannen och jag i smyg tyckte att den var lite konstig.

Max gillade i sin tur att hänga i lekrummet på båten.

Och Ida drack flera liter smoothie.

Bilder från ett sommarlov

Strandhäng. Max är alltid lite skeptisk först men brukar komma igång sen.

Wilhelm har lärt sig ta fart själv! Hurra, SOM vi har övat (och tjatat. Och övat, och visat och haft oss).

Nu bara gungar han, dagarna i ända.

På Hitis hos familjen W blev det en båttur. Max var igen mycket skeptisk men fann sig i sitt öde och somnade sist och slutligen riktigt gott till motorns brummande.

Vår hoppilandekalle var jätteduktig, trots sin ringa ålder på 4 år.

Också Max fick provköra den häftigaste leksaken någonsin; en eldriven minitraktor. Wilhelm skulle ha kört med den ända hem om han fått.

Just före hemfärden blev Max rysligt trött och somnade mitt i lunchen.

Vi köpte med oss några flaskor öl från Finlands minsta ölbryggeri.

På lande fick Wilhelm meta.

...och fick också sin första abborre, någonsin. Den var god, även om det bara räckte åt fiskaren själv.

Och i morse åt vi hallon på torget tillsammans med Ida.

Max lökäpöksyn är bara bäst.

Ettårsrapporten

Gladaste, goaste Max. Ett år gammal och så himla mysig. Är för det mesta på strålande humör, älskar att sitta och påta och pynja med sitt, tyvärr blir leken oftast avbruten av storebror som fortfarande, ett år senare, gör sitt allt för att göra lillebror illa. Alla sade att det i detta skede redan skulle ha vänt, att det nu skulle vara Max som stör Wilhelms lekar, men icke, vi har samma gamla ramsa på gång som vi haft hela året. Så otroligt irriterande, och faktiskt det som mest av allt gör våra dagar ännu också rätt så jobbiga. Men vi lever fortfarande i hoppet att det skulle avta så småningom.

Max somnar kl 20 på kvällen i sin egen säng (Tänk att han faktiskt gör det! Efter månader av maratonamning varje kväll trodde jag att vi aldrig skulle få honom att somna själv, men se, dom kan lära sig det även om man skulle göra allt "fel" under det första halvåret), och sover i regel oavbrutet hela natten, ända till kl 6, då han tar morgon. Tyvärr väcker han oftast i samma veva även storebror, som nog skulle behöva lite längre sömn en så (eftersom storebror vägrar sova dagssömn, men det är en annan historia), så det gör att våra dagar tenderar att innehålla en hel del gnäll p.g.a. övertrötta barn. Max sover fortfarande ibland två dagssömner per dag, eftersom han omöjligtvis orkar med bara en sömn då han vaknar så tidigt om morgnarna.

Han älskar gröt, och äter också den mesta maten med god aptit. Plockmat är en hit för tillfället, speciellt nektarin, jordgubbar, broccoli och smörgås. Han dricker fortsättningsvis ersättning från mugg; vi försökte byta till vanlig mjölk med det resulterade i diarré (just då vi var på lande utan rinnande vatten, bra timing liksom), så vi gick tillbaka till ersättning. Nytt försök efter semestern sen.

Han går mot stöd men har inte ännu heller vågat släppa taget, förhoppningsvis sker det ändå snart. Han klappar händerna och vinkar, och kan skaka på huvudet (nej) och nicka (ja). Förstår plötsligt en hel massa saker, och kan peka på t.ex. lampan och säga "dääö" (där). Älskar att klättra, det nyaste är att klättra upp i storebrors säng och på bordet, tyvärr har han inte en blekblå aning hur man klättrar ner utan att slå sig gul och blå så det gäller att vara på sin vakt med honom hela tiden.

Men ändå. Nog är det en rolig ålder det här, från att ha varit helt bebis för bara ett par månader sedan har han plötsligt blivit en liten pojke, som är med på ett helt annat sätt en tidigare. Så roligt, och ännu roligare lär det bli.

Max 1 år! Foto: Jan Jernmark©  Perhekuvaus.fi

Max 1 år!

Så var vår bebis ingen bebis mera utan en ettårig knatte. Tänk, att bebisåret faktiskt tog slut, till slut. Och även om Max är härlig och ljuvlig och gosig så är det nog ingen hemlighet att jag drar en lättnadens suck. Visst har vi haft många fina stunder längs med året men nog har det varit tungt. Hela hösten är egentligen bara en dimma. Men nu. Efter en rolig dag med kalas och presenter förde jag upp honom i sin säng kl 20:00 och han somnade på två röda. Helt själv, utan skrik, utan timtalslånga amningssessioner, utan pajande, utan vyschande. Tänk att det ordnade sig tillslut. 

Återkommer med en ettårsrapport en annan dag, nu tänker jag njuta av tystnaden och ett glas champagne.

Fundersam, yrvaken 1-åring vid sitt första paket.

Kalas!

Kalas!

Lugn och ro.