Ettårsrapporten

Gladaste, goaste Max. Ett år gammal och så himla mysig. Är för det mesta på strålande humör, älskar att sitta och påta och pynja med sitt, tyvärr blir leken oftast avbruten av storebror som fortfarande, ett år senare, gör sitt allt för att göra lillebror illa. Alla sade att det i detta skede redan skulle ha vänt, att det nu skulle vara Max som stör Wilhelms lekar, men icke, vi har samma gamla ramsa på gång som vi haft hela året. Så otroligt irriterande, och faktiskt det som mest av allt gör våra dagar ännu också rätt så jobbiga. Men vi lever fortfarande i hoppet att det skulle avta så småningom.

Max somnar kl 20 på kvällen i sin egen säng (Tänk att han faktiskt gör det! Efter månader av maratonamning varje kväll trodde jag att vi aldrig skulle få honom att somna själv, men se, dom kan lära sig det även om man skulle göra allt "fel" under det första halvåret), och sover i regel oavbrutet hela natten, ända till kl 6, då han tar morgon. Tyvärr väcker han oftast i samma veva även storebror, som nog skulle behöva lite längre sömn en så (eftersom storebror vägrar sova dagssömn, men det är en annan historia), så det gör att våra dagar tenderar att innehålla en hel del gnäll p.g.a. övertrötta barn. Max sover fortfarande ibland två dagssömner per dag, eftersom han omöjligtvis orkar med bara en sömn då han vaknar så tidigt om morgnarna.

Han älskar gröt, och äter också den mesta maten med god aptit. Plockmat är en hit för tillfället, speciellt nektarin, jordgubbar, broccoli och smörgås. Han dricker fortsättningsvis ersättning från mugg; vi försökte byta till vanlig mjölk med det resulterade i diarré (just då vi var på lande utan rinnande vatten, bra timing liksom), så vi gick tillbaka till ersättning. Nytt försök efter semestern sen.

Han går mot stöd men har inte ännu heller vågat släppa taget, förhoppningsvis sker det ändå snart. Han klappar händerna och vinkar, och kan skaka på huvudet (nej) och nicka (ja). Förstår plötsligt en hel massa saker, och kan peka på t.ex. lampan och säga "dääö" (där). Älskar att klättra, det nyaste är att klättra upp i storebrors säng och på bordet, tyvärr har han inte en blekblå aning hur man klättrar ner utan att slå sig gul och blå så det gäller att vara på sin vakt med honom hela tiden.

Men ändå. Nog är det en rolig ålder det här, från att ha varit helt bebis för bara ett par månader sedan har han plötsligt blivit en liten pojke, som är med på ett helt annat sätt en tidigare. Så roligt, och ännu roligare lär det bli.

Max 1 år! Foto: Jan Jernmark©  Perhekuvaus.fi