Mör

25 km löpning i sommarhettan, och jag känner mig mera död än levande. Men vi klarade det, så långt har jag aldrig sprungit förut. Så genom all trötthet är jag ganska stolt också. Lidingöloppet i september skall nog gå fint. 

Grannflickan vaktade pojkarna under tiden, så att mannen och jag fick springa långpasset tillsammans. Det hade också gått bra och pojkarna var glada och nöjda då vi kom hem, så på alla sätt ett lyckat arrangemang och en lyckad eftermiddag.

Det här gör vi om!