Blixtrar och dunder

Så mysigt att få bli kvar under täcket tillsammans med gossen och lyssna på åskan och försöka se några blixtrar medan mannen fick ge sig ut i ösregnet för att komma till jobbet. Inte så dumt, detta hemmamammaliv, trots allt. 

Men strax var årets första åskstorm förbi och vi kunde gå ut i solskenet och andas klar, pollenfri, luft. Aaaah.

Ensam hemma

Man hinner med mycket då man får vara ensam hemma i två hela dagar, för första gången på över två år.

Man hinner plantera blommor.

Och påta och fixa med blommor som redan hängt med ett tag.

Beundra tulpanerna.

Städa skåp och ordna lillebrors kläder enligt säsong...

...och storlek.

Äta lyxfrukost i lugn och ro och läsa tidning i över en timme.

Försöka lappa ihop ett söndrigt spjälsängsskydd.

Försöket avslutades snabbt då jag bara lyckades sy mig själv i tummen. Lillebror får alltså ett nytt skydd (men iallafall försökte jag).

Läsa hömppädeckare.

Försöka andas. Det går sådär. När tänker björken sluta blomma?

Mellan varven har jag sovit och vilat och bara njutit av tystnaden. Fast nu börjar jag redan få tråkigt, tur att pojkarna lär vara påväg hemåt.

Man är så snygg asså

Täppt näsa, rinnande ögon (är det här nu den ökända pollenallergin? Har inte varit allergisk förut men nu tror jag att graviditeten messat up mitt system. Är helt täppt, speciellt efter att jag hängt ute en stund), ansiktet rödflammigt av sol och vind, stripigt hår (skyller på sol och vind här också) och vankar omkring som en överfet anka i asfula kläder som är de enda som är bekväma för tillfället.

Aldrig känt mig snyggare, I tell you.

Två månader tumistid kvar

Så gick en månad igen och nu är det ett tu tre bara två månader till bf. Om jag dessutom blir igångsatt lite tidigare så är det ju t.o.m. mindre än två månader kvar.

Försöker nu njuta så mycket som möjligt av att bara ha ett barn att sätta min uppmärksamhet på, och till all lycka har ju senaste veckas härliga majväder (igår och idag borträknat) varit på vår sida. Så vi har ätit glass (mycket, för mycket egentligen), tagit långa cykelturer hela familjen, läst många böcker (Totte-böckerna är en stor hit för stunden) och bara försökt vara i stunden och njuta. Den trotsiga förstfödda minns kanske inte riktigt varje stund att uppskatta mammas och pappas försök till att skapa harmoniska minnen från sin tid som ensambarn, men ibland känns det nog som om gossen också på något sätt anar att det är sista veckorna ensam i ljuskäglan.

Att åka mersu är roligt (vem skulle inte tycka det!).

Man kan också bara vila och sola en stund på den.

Fast sen blev det hepuli i alla fall (kragen var dåligt och mersun var inte gjord för off road-åk).

Men inget ger större ro än att plocka lite blommor.

Olika familjer, olika problem

Mästerkocken Hans Välimäkis fru om familjens vardag i nyaste Meidän Perhe (maj 2012):

"Ruuanlaitto on välillä haasteellista, koska Hans ei suostu syömään eilistä ruokaa ja esimerkiksi lasangen on oltava uunituoretta. Hän haluaa myös, että leipä haetaan tuoreeltaan leipomosta."

Kanske bäst att inte kommentera mera i detta fall heller, fast det var där på tungspetsen redan.

Köpenhamn

Hemma igen efter en just så skön semester som jag drömde om. Köpenhamn är bara för ljuvligt, och det är alltid lika roligt att hänga med sin gamla kämppis som dessutom är den bästa reseguiden och värdinnan. Tack, tack och åter tack kära Saga!

Smidigaste och roligaste sättet att ta sig fram i Köpenhamn, tycker jag.

En stund var vi lite kulturella och besökte Rosenborg slott. Fick bl.a. beundra kronjuvelerna.

Och det var så grönt och fint med ett löfte om en annalkande sommar i luften.

SmOrrebrOd. Ni som känner mig vet att jag är ganska hysterisk när det gäller matrestriktioner för gravida med jag tycker att jag klarade resan riktigt fint och gick definitivt inte omkring hungrig i alla fall.

En turist i Birgitte Nyborgs fotspår (ni vet statsministern i TV-serien "Borgen").

Jag blev nästan rörd av hur väl omhändertagna cyklisterna i Köpenhamn är ("Hej cyklist! Vila foten här - och tack för att du cyklar", så man inte ska behöva stiga av cykeln vid trafiksljusen).

Tivoli är bara så mysigt och fint att jag vill dit varje gång.

Fast upp i dessa mardrömskaruseller får man mig inte (ens i icke-gravidt tillstånd).

Blomsterprakten på Tivoli är i alldeles egen klass.

Sympatiskt. Bara besökarna är givmilda behöver inte ens fiskarna på Tivoli simma omkring hungriga.

Lyckliga flickor.

Graviditetsnytt del III (vecka 30+0)

Hiphej hurra, jag har inte graviditetsdiabetes! Var igår på läkarkontroll till sjukhuset för att diskutera förlossningen, och samtidigt kollades också babyns tillväxt och mående. Allt såg fortfarande fint ut, babyn är lite större än genomsnittsbabyn i dessa veckor men inte oroväckande stor, ändå kom vi överens om att att jag troligtvis blir igångsatt någon gång kring vecka 38. Och det känns bra, vet att de sista veckorna, speciellt om jag går över tiden, skulle vara en sådan plåga att mitt lilla huvud inte skulle klara av det. Så det var på alla sätt en lyckad träff med en fantasisk läkare, som faktiskt också var med på Wilhelms förlossning och hjälten i dramat eftersom hon var den som efter många om och men fick honom utlirkad (-sliten?) ur mig. Med mycket god tur kanske hon råkar vara i skift när denhär bebin skall klämmas ut också.

Här ännu magen för några dagar sedan, påväg på 30-års fest.

Nu tar jag dock en (välförtjänt, tycker jag) paus från allt vad förlossningsplanering och graviditetskontroller heter och hoppar på planet till Köpenhamnm för några dagars vila, skvaller och allmänt slappande tillsammans med en gammal kompis. Behöver jag ens skriva hur obeskrivligt skönt det skall bli?

SÅÅÅÅ skönt (måste få skriva det i alla fall).

Hejhej!