Och så gick en vecka igen

Då mannen varit på arbetsresa nästan hela veckan, gossen som vanligt visat sin snällaste sida medan vi varit på tumis (öööh), jag har försökt organisera nästa veckas extra mödrapolibesök plus ett sockerbelastningstest som kom på ganska kort varsel (förlossningsläkaren idag på telefon: " Vah?? Har du inte varit på testet ännu? Det borde nu nog ha gjort för länge sen! Hur har inte rådgivning skickat en remiss? Nå jag skickar den nu direkt så går du bums på måndag morgon." Och jag visste ju det, sjutton också att jag inte stod på mig på rådgivningen senast fast dom tyckte att jag inte behövde gå) tänkte jag nästan bli lite ledsen och matt och uppgiven men sen kom jag på att det är FREDAG, mannen är hemma igen (vi är alltså två mot en nu, istället för en mot en, hehhe) och imorgon får jag gå på en fest som jag länge sett framemot.

Dessutom var vi ute på vårens första cykeltur hela familjen (tur att jag har värsta mommocykeln så att jag trampar i helt upprätt ställning, magen ryms alltså bra med) och jag upptäckte att hela skogen var vit av vitsippor.

Så där stod jag i kvällssolen med cykelhjälmen på sned som värsta byfånen och plockade vårens första blombukett medan fåglarna kvittrade på och tänkte att kanske allt inte är så illa ändå.

Och som socker på botten väntar en veckoslutsresa till Köpenhamn i slutet på nästa vecka. Utan man och barn. Det blir keikkor det, vet ni.