Solrosor

Har överlevt tre dygn ensam med pojkarna medan mannen var på arbetsresa. Fast utan min bror, som bodde hos oss i två dagar, skulle det nog aldrig ha gått. Men iallafall, vi lever alla och mår bra.

Idag lyckades vi promenera hela 700 meter till solrosfälten för att plocka lite blommor. Det var redan andra försöket; senast fick vi vända om halvvägs då Max skrek i vagnen, men idag orkade vi ända fram.

När någon annan gör likadana saker, som t.e.x Muminmamman, skiner alltid solen och barnen är glada, men av någon anledning blir det inte riktigt lika idylliskt när jag ska göra det.

Det började regna då vi gått en bit, och sedan blev Wilhelm irriterad på sin regnrock och tänkte nästan gå hem igen. Max sov iallafall, men Wilhelm fick jag lirka och trixa med för att få honom ända till rätt åker.

Och när vi kom fram var hela åkern en enda lervälling och Wilhelm föll förstås pladask på en gång och var alldeles lerig från topp till tå.

När vi kom hem var jag gråtfärdig av utmattning. Men hey, iallafall pryder en stot bukett solrosor nu vårt kök.

Ledsna och lite vissna solrosor (jmfr Muminmammans bilder).