Det känns nästan som om man sportat lite

När man i denna hetta och med jättemagen som släptåg tagit sig med allmänna färdmedel från västra Esbo till östra Vanda (där årets Jukola- och Venlalopp går av stapeln), och sedan i gassande solsken tittat och hejat på duktiga orienterare hela dagen, ja, då känner man sig minst lika mörbultad som ifjol, då jag faktiskt var med och sprang en sträcka också.

Oj vad jag längtar till nästa år, i mina drömmar ser jag mig själv likt en gasell springa lika fort som Minna Kauppi, minst. Jo jo.

De enda skorna som är bekväma för tillfället. Har utan att skämmas rört mig i dessa hela dagen, också i centrum av Hfors. Kusinen från landet här hej!

Jag var inte den enda i mitt lag som ställt till det, och vad roligt det var att hänga hela dagen med en kompis som är nästan på dagen lika långt gravid som jag!

Ett par minuter före årets Venla-start.

Jag ser på allvar inte klok ut. Men gravid i vecka 36+2 och denna hetta på köpet gjorde att jag helt enkelt inte orkade bry mig så värst. Jag är bara glad och nöjd att jag orkade med nåt överhuvudtaget.

Och när jag tagit mig den långa vägen hem igen väntade dessa två på mig på busshållplatsen.

Så var sommarens kulturdos inmundigad

Vilken dag! Stekhet sol, en torr sandplan, massor med ungar, musik, gamla bilar och rinnande glass...det var årets Kulturen vid ån i ett nötskal. Hössligt värre men ack så roligt.

En misstänksam men ändå lite nyfiken publik som lyssnar på nykomlingen inom finlandssvensk barnmusik, bändet Robin Hund. Det lät bra live i alla fall, så vi köpte deras skiva. Recension följer bara vi hunnit lyssna på den.

"En Bemare! En Fiat Abarth!" Wilhelm var så ivrig att han inte visste vilken han skulle se på först.

Provköra gammal, gammal brandbil.

En liten bonde på sin traktor.

Dansa igen

Senast i november tänker jag dansa igen. Jippii!

Nästan 30 år

Idag har vi firat min stundande 30-årsdag med att bjuda kompisarna på brunch. Lagade mat och bakade semlor i ett dygn innan (kändes det som), men det var så värt det. Det var en så rolig dag att det inte alls känns illa att vara (nästan) 30 år gammal och dessutom höggravid. Ett stort tack till alla fina gäster!

Wilhelm är alltid lika lycklig när det är fest.

Ida var också med, här i Wilhelms mössa som hon själv klätt på.

En av mina äldsta vänner överraskade mig med en sachertårta som hennes mamma bakat - en av mina favorittårtor som jag inte ätit på många år. Lite nostalgi, liksom, och precis lika gott som senast. Tusen tack L & P!

Fyra timmar mammaledighet

Denna vecka gick jag, enligt FPA:s papper, från att vara vårdledig till att vara mammaledig. Det är alltså nu jag vilar upp mig inför förlossning, sover "på lager" för att sedan orka vaka med babyn, fyller frysen med mat och sköter om mig själv för att både babyn och jag ska må så bra som möjligt.

Eller så inte.

Men jag gör så gott jag kan i alla fall. Wilhelm är ju ca fyra timmar i veckan hos parktanten, och DÅ firar jag minsann mammaledighet. Gym- och simhallsbesök är ett minne blott, känner mig så tung och har så mycket sammandragningar att en långsam promenad är en tillräckligt stor utmaning för tillfället.

Så jag pysslar här hemma, försöker vila och bara njuta. Ens fyra timmar i veckan, annars är det vanlig vardagsrumba som gäller.

Sista veckorna som gravid, 35+0 idag.

Dagens utflykt

Då vår utlfykt till Noux tidigare i våras slutade med skrik och bråk och spända nerver, lyckades vi idag bättre. Vi struntade i alltför invecklad picknickmat (korvgrillning är tydligen för invecklat och tidskrävande i alla fall för vår två-åring) och packade endast med lite äppelbitar. Istället för Noux blev det Hanikkas naturstig i Sökö.

Och nu gick allt som på räls. Wilhelm var ivrig och riktigt sprang fram i skogen, och då man påminde honom om äppelmatsäcken som väntade orkade han springa lite till. Så vi tog oss fram en kilometer eller två, åt lite äppel, kollade in båtar, lyssnade på fåglar, tittade på myrstackarna, och sprang (eller pojkarna sprang, jag rullade) sedan tillbaka till bilen igen. Alla var nöjda och glada.

Note to self: less is SÅ mycket mera när man planerar aktiviteter med och för en två-åring.

Wilhelm: "Va va de för ljud?" Jag:" Eh...en...pulu?" Är så dålig på fåglar att jag skäms.

Tack till Esbo stad som satsat på roliga stigar.

Äppelpicknick.

Så lugnt och fint.

Super troupers

Söta är vi men inte är vi gjorda av socker, tänkte husets pojkar då dom trotsade regn och rusk och tappert kämpade ute i nästan två timmar medan jag fick äta frukost i lugn och ro och stärkt av den lugna stunden t.o.m. orkade städa lite. Kände att jag var tvungen att ge nånting tillbaka, liksom.