måndag 24 september 2012
söndag 23 september 2012
Skön helg
Vilken skön helg vi haft. Har ätit sushi hos goda vänner, pysslat och lagat mat här hemma, ätit glass på Iso-omena, sprungit i regnet och avslutat med plättar.
Det har redan länge varit en pärs att få Wilhelm att sova dagssömn, och idag gav vi upp. Han orkade bra ända till ca kl 17, då började gnället men smarta som vi är hade vi planerat in bastu och plättar för att ha roligt program de sista timmarna före läggdags. Så vi klarade kvällen utan desto större raivare, och klockan 20 sussade han redan gott. På dagis sover han ju visserligen ännu päikkäre och det tror jag nog han behöver och mår gott av, men här hemma orkar jag helt enkelt inte bråka med honom mera. Dessutom får jag ju nu vila med Max de dagar som Wilhelm är på dagis (har hittils velat att Wilhelm sover päikkäre också mycket för att jag själv ska få en liten stunds vila varje dag).
Om vi ännu skulle få ordning på lillebrors sömn så skulle livet bli ännu lättare. Han gallskriker visserligen inte mera timtals varje kväll, men gnyr och gnäller i flera timmar förrän han somnar för natten. Hur kan det vara så svårt att få en bebis att somna? Men kanske det tar sig småningom, det också. En sak i taget, liksom.
Det har redan länge varit en pärs att få Wilhelm att sova dagssömn, och idag gav vi upp. Han orkade bra ända till ca kl 17, då började gnället men smarta som vi är hade vi planerat in bastu och plättar för att ha roligt program de sista timmarna före läggdags. Så vi klarade kvällen utan desto större raivare, och klockan 20 sussade han redan gott. På dagis sover han ju visserligen ännu päikkäre och det tror jag nog han behöver och mår gott av, men här hemma orkar jag helt enkelt inte bråka med honom mera. Dessutom får jag ju nu vila med Max de dagar som Wilhelm är på dagis (har hittils velat att Wilhelm sover päikkäre också mycket för att jag själv ska få en liten stunds vila varje dag).
Om vi ännu skulle få ordning på lillebrors sömn så skulle livet bli ännu lättare. Han gallskriker visserligen inte mera timtals varje kväll, men gnyr och gnäller i flera timmar förrän han somnar för natten. Hur kan det vara så svårt att få en bebis att somna? Men kanske det tar sig småningom, det också. En sak i taget, liksom.
tisdag 18 september 2012
Dagis
Dagis har varit en hit. Mysigt ställe, snäll personal, och en liten, kiva grupp. Både son och mor är nöjda.
Vilken skön känsla; att (för en gångs skull) ha gjort ett bra och rätt beslut.
Vilken skön känsla; att (för en gångs skull) ha gjort ett bra och rätt beslut.
onsdag 12 september 2012
Solrosor
Har överlevt tre dygn ensam med pojkarna medan mannen var på arbetsresa. Fast utan min bror, som bodde hos oss i två dagar, skulle det nog aldrig ha gått. Men iallafall, vi lever alla och mår bra.
Idag lyckades vi promenera hela 700 meter till solrosfälten för att plocka lite blommor. Det var redan andra försöket; senast fick vi vända om halvvägs då Max skrek i vagnen, men idag orkade vi ända fram.
När någon annan gör likadana saker, som t.e.x Muminmamman, skiner alltid solen och barnen är glada, men av någon anledning blir det inte riktigt lika idylliskt när jag ska göra det.
Det började regna då vi gått en bit, och sedan blev Wilhelm irriterad på sin regnrock och tänkte nästan gå hem igen. Max sov iallafall, men Wilhelm fick jag lirka och trixa med för att få honom ända till rätt åker.
Och när vi kom fram var hela åkern en enda lervälling och Wilhelm föll förstås pladask på en gång och var alldeles lerig från topp till tå.
När vi kom hem var jag gråtfärdig av utmattning. Men hey, iallafall pryder en stot bukett solrosor nu vårt kök.
Idag lyckades vi promenera hela 700 meter till solrosfälten för att plocka lite blommor. Det var redan andra försöket; senast fick vi vända om halvvägs då Max skrek i vagnen, men idag orkade vi ända fram.
När någon annan gör likadana saker, som t.e.x Muminmamman, skiner alltid solen och barnen är glada, men av någon anledning blir det inte riktigt lika idylliskt när jag ska göra det.
Det började regna då vi gått en bit, och sedan blev Wilhelm irriterad på sin regnrock och tänkte nästan gå hem igen. Max sov iallafall, men Wilhelm fick jag lirka och trixa med för att få honom ända till rätt åker.
Och när vi kom fram var hela åkern en enda lervälling och Wilhelm föll förstås pladask på en gång och var alldeles lerig från topp till tå.
När vi kom hem var jag gråtfärdig av utmattning. Men hey, iallafall pryder en stot bukett solrosor nu vårt kök.
 |
| Ledsna och lite vissna solrosor (jmfr Muminmammans bilder). |
torsdag 6 september 2012
Ljus i ändan av tunneln
Ett litet, litet hopp inom mig har börjat spira. Kanske får vi vardagen inte bara att fungera utan kanske att bli lite rolig också, så småningom.
Wilhelm har fått en dagisplats, han får börja om en dryg vecka. Fick ett alldeles fantastiskt bemötande på dagis, dom verkade så förstående och uppmuntrande att jag helst själv skulle börja där också. Så jag tror att det kommer att bli bra, och att Wilhelm kommer att trivas.
Max börjar vara nöjdare lite fler och längre stunder varje dag, och också kvällsgråten har kortats ner massor från det vad den var ännu för ett par veckor sedan. Dessutom har nätterna gått superbra den senaste veckan, men jag vågar inte skriva nåt mer om det för då kommer han att börja vakna med en timmes mellanrum igen.
Och ikväll ska Wilhelm och jag gå på cirkus. För inte så länge sedan tyckte jag att cirkus är det onödigaste som finns men nu är jag tydligen tillräckligt svältfödd på kultur och nya upplevelser för jag tycker helt uppriktigt att det ska bli hur skoj som helst. Dessutom ska det bli jätteroligt att få göra något på tumis med Wilhelm. Jag tror att vi behöver det, båda två.
Så det är nog ett ljus jag ser, i ändan av tunneln. (Vi får bara hoppas att det inte är ett mötande tåg, som min man brukar tillägga.)
Wilhelm har fått en dagisplats, han får börja om en dryg vecka. Fick ett alldeles fantastiskt bemötande på dagis, dom verkade så förstående och uppmuntrande att jag helst själv skulle börja där också. Så jag tror att det kommer att bli bra, och att Wilhelm kommer att trivas.
Max börjar vara nöjdare lite fler och längre stunder varje dag, och också kvällsgråten har kortats ner massor från det vad den var ännu för ett par veckor sedan. Dessutom har nätterna gått superbra den senaste veckan, men jag vågar inte skriva nåt mer om det för då kommer han att börja vakna med en timmes mellanrum igen.
Och ikväll ska Wilhelm och jag gå på cirkus. För inte så länge sedan tyckte jag att cirkus är det onödigaste som finns men nu är jag tydligen tillräckligt svältfödd på kultur och nya upplevelser för jag tycker helt uppriktigt att det ska bli hur skoj som helst. Dessutom ska det bli jätteroligt att få göra något på tumis med Wilhelm. Jag tror att vi behöver det, båda två.
Så det är nog ett ljus jag ser, i ändan av tunneln. (Vi får bara hoppas att det inte är ett mötande tåg, som min man brukar tillägga.)
tisdag 4 september 2012
En minut före himlen öppnade sig
söndag 2 september 2012
2 månader gammal och officiellt namngiven
Idag blev lillebror 2 månader gammal, och fick dessutom sitt namn på dopet. Det blev en fin dag och en vacker fest. Stora, ödmjuka tack skickar jag åt min mamma som kokat laxsoppa åt hela släkten, samt åt min gravida syster som bakat muffins och organiserat tårtor och bullar fram till rätt plats i rätt tid. Utan er skulle lillebror fortfarande vara namnlös (eller i allafall fått sitt namn under en mycket anspråkslös ceremoni).
 |
| Max Olavi. |
 |
| Kusinerna, som leker bättre och bättre ihop ju äldre de blir. |
 |
| 'Nsync |
 |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)