Gossen börjar snappa upp att ord kan och bör böjas, att man ibland använder bestämd form osv. Och det är så fantastiskt underhållande och fascinerande. Riktigt ännu har han inte koll på att böjningar på svenska inte är de samma som i finskan. Så stenen blir på finska kivinen, bilen blir autonen, och om han riktigt tar i blir Forden Fordenen. Ibland lägger han till så många nenenenen att man tappar räkningen.
Som en äkta finlandssvensk översätter han också ord till finskan bara rätt och slätt ifall han inte vet/kan/minns det rätta ordet på finska; på mornarna äter han grötiä och sen ska pappa fixata nånting. Ordet från svenskan, böjningen från finskan.
.Jag är helt stum av beundran, så liten han är men så mångsidigt han redan kan uttrycka sig.
helt underbart! min lilla Wilbur fyller snart 2!!!
SvaraRaderaTror faktist Edvin ( Martinas pojke) oxå höll på med det där nenenen ;)
Kiva att vi ses imorgon,
Kram