För två år sedan

För två år sedan hade jag lite satans ont och vankade här hemma av och an och funderade när man borde åka till sjukhuset. Vi åkte en stund senare, då mannen inte stod ut mera. Och tolv timmar, tre epiduraldoser, miljoner svordomar och tusen "döda mig"-utrop senare föddes tillslut en mycket blå liten pojke. Det var en rätt så sorgsen dag, om man får säga så.

Men Barnklinikens läkare worked their magic och imorgon fyller den lilla pojken redan två år. Nuförtiden är han mest röd (av ilska, trotsen ni vet), och full av energi, och vet precis hur man retar gallfeber på mig. Men han kan också vara världens gulligaste, sötaste unge, som generöst delar ut av sina kramar och pussar.

Ikväll var en sådan kväll, gossen och jag hemma på tumis och vi har mest läst och sjungit och kramats. Inte så dumt, det här livet med en (på vippen) två-åring.