Hade läkarbesök på rådgivningen i måndags, och läkaren var lite missnöjd med babyns hjärtljud, då de först var för långsamma för att sedan försvinna helt och hållet. Det låter nästan lite dramatiskt om det inte varit för att babyn samtidigt sparkade på mer än en proffsfotbollsspelare, så hann själv inte ens bli orolig förrän läkaren märkte att batteriet på dopplern dött ut.
Nåväl, läkaren fick i alla fall skrämselhicka av detta och skickade en remiss till Kvinnis mödrapoli, och jag fick en tid redan till idag. Så imorse har babyn lekt kurragömma med barnmorskan som försökte få en sammanhängande hjärtkurva. Tillslut fick hon en fin kurva som var någotsånär tillräckligt lång, och babyns aktivitet i magen fick två stora plus i kanten. Allt väl alltså.
Även om orsaken till att jag blev tvungen att gå ett extra besök till mödrapoli nog låg i att batteriet på rådgivingens doppler var slut, är jag i alla fall glad att de tar varenda liten avvikelse på allvar, och samtidigt är jag förstås lättad att allt var bra. Lite myror i huvudet hann jag ju nog nämligen få. Hur ska mitt lilla huvud klara av ännu tre månader av detta?
Huh, tur att allt var bra. Och visst är det bra att läkarna faktiskt tar saker på allvar. Jag fick också åka på extra ultra när de tyckte att omkretsen på Annis huvud inte var tillräckligt stor. Nåja, vi flickor i familjen har väldigt små huvuden och Anni är inget undantag! Kämpa vidare!
SvaraRaderaJo, det är så mycket som ska gå rätt och så mycket som kan gå fel att man ju blir nervig med mindre...en sköterska på nyföddas intensivvårdsavdelning sa en gång att hon inte kan begripa att det överhuvudtaget föds friska barn, då det finns så oändligt mycket som kan gå fel under en graviditet och förlossning...försöker mota bort hennes ord, nu ska jag minsann bevisa henne att det visst kan gå bra ;)
SvaraRadera