När det bara blir fel

Idag fick jag ett infall att leka supermorsa en stund igen, och tog gossen med till Omppu för att gå till bibban (vi har gått till bibban på tumis nu och då längs med vintern och våren och brukar sitta där och läsa böcker en stund, så tänkte att det skulle vara sista bibbamyset på tumis för åtminstone några veckor, månader framåt), och för att sedan dricka varsin saft.

I parkeringshallen råkade det sig dock som så att en dam i en Opel inte orkade vända på huvudet då hon skulle backa ut från sin parkeringsruta, så hon backade rakt in i vår ett par månader gamla bil. Klonks, sade det, och skråmorna var ett faktum. Som tur inget värre, men aaaargh vad jobbigt att börja reda ut hela soppan ("Vem är du? Medger du att det var ditt fel? Vad har du för försäkringsbolag?" osv, osv.), medan Wilhelm sitter i bilen och tjatar och gnäller att han skall till bibban och han vill ha saft NUUUU.

Givetvis hade ingendera av oss nån färdig blankett från ett försäkringsbolag med i bilen (hädanefter skall jag ALLTID ha minst en blankett i bilen! Skulle ha underlättat alltihopa så otroligt mycket), så vi bytte uppgifter på högt, allt medan Wilhelm pirrade och försökte bända sig loss från bilstolen och svetten rann i min panna.

Jag VET, och tänkte på det redan där i parkeringshallen, att jag borde ha tagit svart på vitt på att det faktiskt var hennes fel (för det var det, och hon medgav ju det, muntligt åt mig) men hon verkade så uppriktigt ledsen och nervös att jag inte hade hjärta att börja be henne skriva några medgivanden till pappers, plus att min egen koncentration var minst sagt obefintlig (mitt i allt fick jag förstås världens kisibrått också). Så nu hoppas och ber jag bara att hon är en hederlig människa som håller sitt löfte och fyller i sin försäkringsanmälan så att också vi får vår bil lackad och målad i hennes räkning. För visst finns det ännu sådana människor?

Nåväl, tillslut kom vi upp till cafét och till bibban, vi lånade t.o.m. några böcker men någon supermysig stund kan man knappast kalla det. Stackars gosse, han vill nog aldrig åka med mig till bibban igen, så stressigt och nervöst som det blev.