Mannen är tillbaka på jobb och jag har överlevt första dagen ensam med båda barnen. Är mycket, mycket trött men kan väl summera att det gick helt okej. Alltings a och o är förberedelser; lunchen måste finnas färdig att bara värmas i mikron, rena kläder skall finnas i skåpet, wc-pappret eller blöjorna får inte ta slut, helst ska dom finnas på rätt ställe rätt tid, osv, osv. Man får inte slappa en enda sekund utan tanken måste hållas skarpare än en kniv och du ska vara steget före ungarna hela tiden, annars tar två-åringen över makten på två röda.
Låter nästan som jag skulle beskriva en krigszon eller nåt annat undantagstillstånd men nej, detta är min vardag. And I will survive.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar