Max blev förra veckan fyra månader gammal, och idag var det dags för rådgivningsbesök. Vågen visade dryga 8 kg, och han mäter 68 cm i längd. Han hade kommit lite ner på kurvan och landade precis på nollsträcket på vikt/längd-kurvan. Jag anade lite att det var så då han nu haft lite längre pauser i sitt ätande. Men det lär inte skall vara någon fara, utan är väl bara helt normalt att viktökningen planar i något skede.
Vi har övat att äta lite potatispuré ett par dagar men det vill sig inte riktigt, han vet liksom inte vad han ska göra och får bara kväljningar tills han slutligen spyr. Också det lär vara helt normalt och tyder väl mest på att han inte är riktigt mogen för vanlig mat ännu. Så vi övar oss i lugn och ro, eller kanske t.o.m. pausar för några dagar, får se.
Vår hälsovårdare är så ljuvlig, då jag själv ställde mig på vågen (vi äger ingen våg, och vill inte ha en heller, men jag brukar passa på då jag ser en våg någonstans) var hon, utan att se vad vågen visade, orolig för att jag tappar för mycket i vikt, "för i detta skede är det viktigt att inte gå ner för mycket i vikt". Det var så roligt att höra, även om det verkligen inte är ett problem för mig just nu (snarare hänger de där sista, ökända fem gravididtetskilona segt kvar).
Annars kunde min flunssa, vädret och lite strul på jobbet (att orka engagera sig med jobbegrejs då man är mammaledig...alltså äääh, men det hjälps inte) kanske få en lite nedstämd men jag försöker hålla fiilisen uppe, det hjälper ju inte att bara gnälla. Så på hemvägen från rådgivningen svängde jag in via blombutiken och köpte lite blommor, det piggar alltid upp. Det är ju dessutom Svenska Dagen och allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar