Vi börjar äntligen fatta att det egentligen är ganska skönt att Wilhelm inte längre sover dagssömn. Då Max för tillfället inte heller har någon rytm är vi ju fria att göra vad vi vill, när vi vill, på dagarna.
Så idag efter lunch åkte vi iväg på utflykt till Pirttimäki friluftsområde. Vi har senast varit där för ett år sedan, och då var Wilhelm lite för liten för att få något ut av deras fina gymnastiklekplats, men nu funkkade det perfekt. Han klättrade, balanserade, hoppade och snurrade så ivrigt att han inte ens märkte att det öste ner av någon sorts regnslask. Lite korv och äppelbitar på det och utflykten var perfekt, i Wilhelmska mått. Och inte en enda raivare, varken när vi skulle åka iväg, när vi väl var där, eller ens när vi skulle åka hemåt. Halleluja, då var det verkligen en perfekt utflykt, också i mina mått mätt.




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar