Max fem månader

Dagarna rusar iväg med dop, dagisjulfest (det var så himla fint och rörande. Wilhelm var förstås duktigast av alla) och snölekar och även om jag stundvis är så trött att jag fäller en tår eller två så har vi egentligen haft det ganska...roligt, faktiskt.

Max blev fem månader gammal förra veckan, och igår var vi till rådgivningen. Han väger ganska exakt 8,5 kg och är 69 cm lång. Grönsakspuréer (lunch) och kvällsgröten äts med stor aptit, och jag planerar att snart införa också middag i schemat, då det en gång ser ut att smaka. Och dessutom drömmer jag ju om att nätterna skulle bli bättre. För tillfället somnar han för det mesta helt okej 20-21-tiden, kan sova t.o.m till kl 02, men sen blir det hackigt. Förra natten åt han fyra gånger mellan kl 02 och 08. Och så vill vi ju inte ha det. 

Femmånadersdagen till ära vände han sig från rygg till mage, och om han ligger på parketten kan han långsamt, långsamt dra sig framåt med armarna. Han kan alltså, om han vill, men helst ligger han bara på rygg och betraktar världen, eller allra helst storebror som busar och leker.

Och storebror, ja. Som varit så svartsjuk, så svartsjuk och som i många månader bara velat slå och sparka lillebror, som härjat och trotsat och retat gallfeber på oss. Det är som om poletten äntligen trillat ner hos honom; lillebror är här för att stanna, trots det har jag min mamma och pappa kvar, och egentligen är ju lillebror en ganska kul typ. Ingen får Max att kikna av skratt på samma sätt som Wilhelm gör, han har så många roliga trix och orkar underhålla i det oändliga. Också annars har Wilhelm under de par senaste veckorna varit så reipas (kommer inte på ett bättre ord på svenska, duktig är ganska nära men ändå inte), han berättar långa berättelser och hittar på komplicerade lekar både för sig själv eller med oss andra i familjen involverade, och har varit mycket gladare än på länge. Visst trotsar han ännu också och kan dra raivare för någon bagatell men i det stora hela känns det inte så angstigt mera. Läste någonstans att det kan ta upp till sex månader för det äldre syskonet att anpassa sig till ett syskons ankomst och det tycks stämma för vår del i alla fall.

Jag vågar nästan inte tro att det är sant, men mina pojkar börjar faktiskt vara ganska bra kompisar redan.

Mina boys. Som man allt oftare får på samma bild.