Och så gick en vecka igen. Mycket hemmahäng, kvinnodagen firade vi så här, och då solen orkade skina hela veckoslutet blev det en hel del pulkaåkning också då. Barnen har varit rätt så glada och nöjda, och då känns ju allt ännu roligare, förstås.
Igår överträffade jag mig själv och sprang 16 km på 1,5 timme. Jag börjar alltså äntligen komma upp i en fart som kunde räcka till för att springa halvmaraton på under två timmar, vilket har varit mitt hemliga mål inför HCR i början på maj. Så fantastisk känsla då man inser att alla motiga och halvjävliga rundor i snömodd och -storm inte varit förgäves utan faktiskt har gjort någon nytta. Man blir ju riktigt inspirerad. Dessutom är jag extra stolt över mig själv eftersom förhållandena för träning så där överlag i vintras inte varit de bästa med två gnälliga barn som krävt mycket energi, nätterna har varit usla och jag dessutom levde på mjölfri diet i fyra månader. Så bara jag nu får vara frisk ens största delen av våren så att jag ännu får träna ordentligt så ska nog HCR gå som på räls.
Vau! Jag klarar inte ens en halv kilometer i 6 min/km takt... Gjorde på lördag en 12,5 km länk på 1,5 timme. Men jag är nog ändå nöjd men med såndär fart sku jag vara helt supernöjd. Nå, men mitt mål för HCR var 2½ h men nu lutar det mera på att klara det under 3 timmar...
SvaraRaderaNog klarar du det på 2,5 timmar, det är mycket tid kvar att träna ännu!:) Jag har nu försökt att ibland göra nån sorts intervaller och backträning, och fast det är förjäkligt just då så tror jag nog att det är dom som gör att konditionen stiger och farten blir snabbare. Kämpa på;)
SvaraRadera