Max 9 månader och mammaledigheten slut

Så har vi redan 3/4 av bebisåret bakom. Hittils har jag lite önskat att tiden ska gå, att Max ska bli större, men nu, nu känner jag att tiden kunde gå lite långsammare. Nio månader är en alldeles ljuvlig ålder, han lär sig massvis med saker hela tiden, är så med på allt som händer runt honom, och han är så fruktansvärt gosig och mysig. Vardagen med honom rullar på, han har en bra rytm, och han är lätt att ha med om man behöver uträtta ärenden eller bara så laga middagen eller hänga upp byket. Ställer liksom inte (ännu) till med några större bekymmer. 

Jag ammar honom ännu på morgonnatten, på morgonen och på kvällen, men på dagarna dricker han ersättning ur mugg. Så värst stora mängder får man inte i honom med muggen, men bara han lärde sig dricka lite bättre och lite mera så ska jag nog trappa ner amningen helt. Flaskan avskyr han, så den har vi helt gett upp, och snart är han ju ändå så stor att han sedan borde bli avvänjd från den också. Så vi sätter alla våra slantar på muggen nu. All annan mat och gröt äter han mycket och gärna, även om mat med bitar i vållar lite problem då han ganska lätt börjar spy. Men det tar sig, det är jag säker på. 

Att klättra och stå på knä är det nyaste trickset. Mycket stolt niomånadersbebbe.

Imorgon är en spännande dag då det blir skiftesbyte här hemma; efter mer eller mindre tre år hemma är det äntligen min tur att gå på jobb, då mannen tar över ruljansen här hemma för några veckors tid.  Ska bli så roligt och uppiggande, och hoppas och tror att hela familjen får ett lyft av att lite rubba ingrodda mönster. Dessutom känns det inte så vemodigt då jag ännu har hela sommaren ledig med pojkarna sen. Det känns bara bra, helt enkelt (och lite pirrigt förstås).