Så kan vi checka av ytterligare två sommargrejer som vi nu hunnit med: frysen är nu fylld med jordgubbar, och vi har besökt Ingådagen. Dessutom tror jag att vi inledde en ny tradition idag, då vi (eller jag då främst, men pojkarna var med som hejarklack och stöd) sprang Kanontian i Ekenäs.
Ingådagen var sig lik, även om jag tycker att den alltid är snäppet större än året innan. Massvis med folk (och bilar! Att hitta en parkeringsplats på Ingådagen är en egen konstform) och massa mysiga saker att köpa. Till all lycka hösslade pojkarna så mycket att vi bara fick med oss lite grekiska bakverk.
Kanontian däremot var ett mindre evenemang än jag väntat mig, men mysfaktorn och fiilisen var desto högre. Verkligen bra stämning, och förvånansvärt mycket publik på vägen. Jag kom i mål på 50:35 (enligt min egen klocka, den officiella tiden publiceras först på måndag), och fast tiden var mycket bättre än mitt mål (55 min) grämer de där 35 sekunderna mig ändå. Så nära att komma under 50 min, men jag fattade det alldeles för sent (vid 8 km ungefär) att jag ens hade en chans, och då räckte det inte fast jag spurtade de två sista kilometrarna för allt var jag var värd. Nästa gång skall jag alltså börja lite, lite snabbare, så ska det nog gå att komma under 50.
Men nog var jag glad då jag kom i mål, speciellt då mina pojkar hejade på mig hela slutsträckan, vilken kraft det gav!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar