Jag blir inte klok på barn (i det här fallet min egen son alltså). Hur kan han veta att det är bråttom och att vi inte har tid att tjafsa om huruvida byxorna skall på före strumporna eller tvärtom, och just då ställa till värsta scenen så att vi närapå missar bussen. Och jag lovar, jag var hur lugn som helst, han kan inte ens ha vetat att vi hade så bråttom som vi hade. Eller just då han borde sova dagssömn i tid, för att vi ska hinna med allt program på eftermiddagen, så vägrar han somna (han somnar i 99 % av fallen utan ett pip på några minuter). I just don't get it.
Jag blir liksom så beklämd också, det är ju ingen vits att hitta på roligt program om det bara leder till megaraivare varje gång man skall komma iväg. Och så himla mycket program har vi inte ens, max 1 grej/dag (mera än så orkar varken han eller jag), och vissa dagar ugglar vi bara här hemma. Kanske vi borde uggla här hemma ändå lite till, så att han blir riktigt, riktigt uttråkad, så att nästa gång vi ska iväg ropar han bara "jee!" och klär glatt på sig. Worth a try?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar