Tur att jag hade fattat att planera in program för hela förmiddagen, annars vet jag inte hur denna dag skulle ha slutat. Wilhelm har bara sån måndagsangst, och då vi är på tumis drar han värsta raivarna för varenda lilla sak som inte går his way. Timmen före jag fick honom på päikkäre skrek och härja han en hel timme i sträck. Oh joy. Slocknade själv som ett ljus så fort jag fick honom i säng.
Tacka vet jag måndagskvällar då jag får sätta mig i bilen, ensam, och köra till simhallen och simma och basta helt ifred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar