Det gråas anatomi

Och så var det november och grått, grått, grått...Vad gör man då en regnig onsdagsförmiddag i duggregnet? Jo, man traskar till närmaste lekpark och vips upptäcker gossen, efter månader av idogt övande, hur man klättrar upp i den största av rutschbanorna, alldeles själv. Vilken glädje! Och han klättrade och rutschade, klättrade och rutschade, "Ima (Wilhelm) rutscha, till" och till slut traskade vi hem, glada och nöjda i ett duggregn som med ens var lite mindre grått.