Helt okej ändå

Vi valde tillslut att fly dammet, den överfulla bykkorgen och det tomma kylskåpet till mommo och mofa, som bjöd på fisksoppa och äppelpaj. Jag har i tiderna flyttat hemifrån lite i etapper, vilket gör att jag fortfarande har en del saker kvar där, och ofta då vi hälsar på tvingas jag ta med mig något av mitt gamla skräp som mamma inte vill ha i knutarna längre. Idag hade hon grävt fram en låda med texten "Viktiga saker och minnen". Mycket spännande. Lådan bjöd på många pärlor och goda skratt, men det bästa var nog mitt gamla klotthäfte där jag bland tysk verbböjning, försök att lösa matematikuppgifter och diverse listor också hade försökt räkna ut med hur stor sannolikhet jag kommer att bli ihop med pojken jag just då var "kär i"*. Och inte nog med det; jag hade också räknat ut mina vänners (alltså de värsta konkurrenterna, heh) sannolikheter, med samma kille. Vem vinner liksom? HAHHAA, jag trodde jag skulle dö av skratt (och skam)! Och värsta mattanörden jag varit, räkna sannolikheter för att bli ihop med någon? THANK GOD att jag inte mera är 15 år, hur ORKADE man? Jag skall aldrig mera gnälla över en överfull bykkorg, svampputsning eller en trotsig son, jag är mycket hellre nästan 30 än 15 och så osäker på mig själv att jag måste ta till "sannolikhetslära" för att räkna om man blir ihop med någon.


*Man skriver alltså namnen på varandra och sen LOVES och sen skulle man räkna hur många bokstäver som matchar med varandra, med LOVES, med något annat? Minns inte riktigt men något ditåt.