Detta har hänt:
Mannen har brutit benet. Inget allvarligt, det är inte ens gipsat, men han går på kryckor och får inte köra bil. Så han är inte till så jättestor hjälp här hemma de närmaste veckorna liksom .
Jag låste ut Wilhelm och mig i kölden i måndags (tur att det bara var knappa -10 grader!), medan lasangen var i ugnen. Reservnyckeln fanns i Kyrkslätt. Min pappa räddade oss och lasangen genom att agera blixtsnabbt nyckelbud.
Wilhelm fick idag rör i öronen och gomtonsillen (kitarisa) bortopererad. Han var jätteduktig, och på förhand så ivrig att jag kände mig som den värsta skurken för jag visste ju att det inte skulle bli roligt. Han sprang in i operationssalen, och hojtade glatt "Moi!" åt kirurgen och sköterskorna. Sen blev han tyvärr tyst och väldigt ledsen när narkosmasken trycktes upp i ansiktet på honom, tur att han tuppade av snabbt (även om det var obehagligt att se på). Efteråt var han mycket, mycket arg, men lugnade ner sig efter ett par timmar och sist och slutligen ville han inte åka hem alls för att det fanns så mycket roliga leksaker i lekrummet.
Hela ingreppet höll för övrigt på att bli inställt imorse i.o.m. att man måste vara utan att äta i minst sex timmar före nedsövningen, och tre timmar innan vi skulle vara på sjukhuset, medan jag packade vår väska, ser jag gossen stoppa in en halv sida av Tekniikan Maailma (sin favorittidning) i munnen. Jag tror att jag fick ut allting före han hann svälja, men kunde ju inte vara säker, så fick konsultera narkosläkaren som tillslut gick med på att söva ner honom trots eventuell tidningsbit i magen. Den övriga personalen fick sig i alla fall ett gott skratt av Wilhelms infall. Själv satt jag med tårarna i ögonen och perklade mig över min lilla Emil i Lönneberga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar