Trots alla fula ord och icke-barnvänliga uttryck som gossen snappat upp (av mig då, kröhöm), har jag i alla fall fått ett ord rätt. Har nämligen konsekvent undvikit orden tanten och gubben, utan istället kört hårt med damen och farbrorn.
En av våra grannar är en lite äldre svenskspråkig dam, och henne har Wilhelm lyckas charma alldeles totalt med att alltid kalla henne för damen ("Hej damen", säger han när vi ser henne). Idag fick Wilhelm t.o.m. en liten present av henne (en miniatyr Porsche Cayenne, hon träffade nog mitt i prick med den gåvan, gossen är alldeles salig), "bara för att han är så rar och alltid kallar mig damen".
För en liten, liten stund kände jag mig som världens bästa uppfostrare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar