Så var vår bebis ingen bebis mera utan en ettårig knatte. Tänk, att bebisåret faktiskt tog slut, till slut. Och även om Max är härlig och ljuvlig och gosig så är det nog ingen hemlighet att jag drar en lättnadens suck. Visst har vi haft många fina stunder längs med året men nog har det varit tungt. Hela hösten är egentligen bara en dimma. Men nu. Efter en rolig dag med kalas och presenter förde jag upp honom i sin säng kl 20:00 och han somnade på två röda. Helt själv, utan skrik, utan timtalslånga amningssessioner, utan pajande, utan vyschande. Tänk att det ordnade sig tillslut.
Återkommer med en ettårsrapport en annan dag, nu tänker jag njuta av tystnaden och ett glas champagne.
 |
| Fundersam, yrvaken 1-åring vid sitt första paket. |
 |
| Kalas! |
 |
| Kalas! |
 |
| Lugn och ro. |
Tack för ett fint kalas igår, det var så roligt! Och skål på er som klarade babyåret, vi kommer här tappert efter!;)
SvaraRaderaTack själva, och tusen tack ännu för jättefina presenter! Men vi glömde ge med en ballong åt Ida, om dom ännu har luft i sig så tar jag med ett par imorgon (försöker alltså komma ihåg...).
SvaraRadera