Tänka sig, att mannens ben mirakulöst tillfrisknade på bara tre veckor, då han upptäckte att han hade en fyradagars arbetsresa framför sig. Så han lämnade kryckorna hemma och sprang till flyget, hemma blev en trött mamma och en gnällig två-åring. Oh joy.
Vi har stretat och stridit, sovit dåligt, ätit dåligt, gått ut när vi orkat, och mest har jag bara försökt parera gossens vansinnesutbrott då slagen haglat och sakerna flygit omkring. En kväll då jag fått honom i säng var jag så trött att jag bara satt på soffan i en dryg timme och glodde, orkade inte ens knäppa på tv:n eller datorn, för att inte tala om att masa mig i säng. Helt töttöröö.
Lite roligt hade vi mellan varven, under ett besök till Iso-omena då Wilhelm satt som ett ljus i sin vagn och tittade på medan jag provade byxor (jag märkte att det börjar spänna kring huvu då när byxorna spänner runt magen, alltså var det lika så bra att gå och köpa större byxor direkt för att ens eliminera en orsak till huvudvärk), och han kommenterade antingen "Mamma fiiiiiin" då byxorna satt bra, eller "Rrrrrrriktit dååååligt" för de byxor som knappt gick på mig. Sen gick vi på saft och kex efteråt bara för att fira att vi var sams.
Väl hemma slängde han en potta full med kisi i väggen, och så var den bra fiilisen som bortblåst. Tur att pappa kom hem några timmar senare och räddade situationen.
Idag får pojkarna ha en tumisdag, själv tänker jag fira att min tid som ensamstående är förbi genom att städa. Ensam, utan någon som går efter mig och råddar allt som jag just plockat upp. Lyyyyx.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar