Var och hälsade på till jobbet för att skriva lite papper om den kommande moderskapsledigheten, och passade samtidigt på att besöka bankkontoret för att uppdatera mina banktjänster, med Wilhelm i släptåg givetvis.
Ojojoj. Har skrivit på en bunt med papper som jag inte ens hann kasta en blick på, eftersom min tid gick åt till försöka stoppa gossen från att demolera precis hela kontoret. Han var bokstavligen som en orkan, hölls inte stilla en endaste sekund. Visste inte om jag skulle gråta eller skratta, till sist valde jag det bättre alternativet och slutligen låg både han och jag i en hög på golvet och gapskrattade.
Månne jag någonsin får tillträde till min egen arbetsplats igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar