Noux var som nämnt ingen hit i Wilhelms ögon, och fast jag redan tvivlade på om överhuvudtaget någonting är roligt i hans ögon, så finns det i alla fall en sak som imponerar på honom, tydligen gång efter gång, och det är mumin.
Igår fick vi nämligen gå på muminkonsert i Hagalund, och till skillnad från i julas, då konserten avbröts redan efter en halvtimme för att förstöras av en tråkig Lucia (enligt Wilhelm då), varade konsterten nu nästan en hel timme.
Och det var helt perfekt. Gossen hoppade och dansade, hojtade och tjoade, men blev inte heller ledsen när det tog slut. Som bonus fick han ännu skaka hand med muminmamman, och då var lyckan total.
Åh, om man kunde få gå på barnkonsert varje vecka, vad glada och harmoniska vi skulle vara då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar