Idag var nog årets hittils bästa dag. Äntligen en vacker vinterdag som vi alla kunde njuta av. Det blev skrinnskopremiär för Wilhelm. Han orkade kanske fem minuter men redan att övertala honom att ta på sig skrinnskorna var ett så stort projekt att vi alla var mer än nöjda att vi kom så långt som fem minuter på isen. Och inget bråk och skrik, halleluja. Efter att han tröttnat på att skrinna orkade han dessutom "spela ishockey" med skorna på rätt så länge, så mannen och jag fick i alla fall skrinna ordentligt. Det var ett tag sen sist, men just så roligt som jag mindes (fast det blir snabbt tråkigt, vad skall man göra om man inte orkar "spela ishockey" och man gjort den enda piruetten som man kan?).
Efter skrinnandet for jag iväg på en skidrunda och på eftermiddagen hann vi ännu leka ut på gården en dryg timme så nu har vi i alla fall tagit rejält ikapp på den friska luften som vi missat då vi haft sjukstuga här hemma de senaste veckorna. Så skönt.
Imorgon 3-årskalas, skoj!
 |
| Mycket misstänksam ung man. |
 |
| ...som tillslut vågade sig ut på isen. |
 |
| Och så här glad och stolt blir man då man vågar pröva något nytt. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar