Trots

Nu, då Wilhelm närmar sig treårsåldern, börjar också hans trots ändra form. Från att ha skrikit och härjat vid minsta lilla motgång sedan han var dryga året gammal, har han "'äntligen" lärt sig att trotsa också verbalt, på annat sätt än att skrika rakt ut, alltså.

Och det är så sött. Han är så arg, så arg, och så ber man honom äta upp sin mat, och han svarar: "Nej, jag skall inte äta upp min mat. Jag vill vara hungrig." Och riktigt skjuter upp hakan (ni kan tänka er Lotta på Bråkmakargatan i en liten pojkversion). Eller då han ska sova: "Nej, jag vill vara helt trött, hela dagen, jag vill inte sova". Och när han påstår att kuumemittari (febertermometern) är kylmämittari, bara för att han har en avig stund.

Och när han ska sova vill han att man skall komma och sätta på täcket, om och om igen, och då jag till slut inte orkar springa av och an utan ropar att han får sätta täcket på själv, så svarar han: "Men du är vuxen, du kan sätta på täcket mycket bättre än jag". Då börjar det nästan bli lite näsvist, detta trotsande (och testande).

Men ack, bra mycket mera underhållande än bara skrik är detta i alla fall, så det är med glädje jag lämnar tvåårstrotset bakom och välkomnar treårstrotset istället.