Nu ska vi se: Allt började för en vecka sedan då Wilhelm spydde, sedan fick han grym hosta och blev allmänt hängig. Han var hemma från dagis, vi gick inte ut på ett par dagar. Sedan fick Max hosta. Och sedan fick någon (var det jag?mannen?Wilhelm?) en släng av magsjuka igen, men utan spyor. Och alla hostar. Och Max har feber. Och alla springer på tuppen hela tiden. Och det är snor överallt.
Och i det här skedet har jag absolut inte mera någon aning om i vilken ordning vem har haft vilken sjuka men summa sumarum så börjar Wilhelm nu vara så gott som frisk, Max har fått antibiotika mot sitt livs första (och sista, visst? Jo,jo.) öroninflammation och mannen och jag är trötta, lite magrare men på något sätt ändå vid liv. Hoppas det värsta skulle vara bakom nu. Ett stort tack till mommo som höll mig sällskap hela veckoslutet och en hel natt då jag vakade med en jämrande och ynklig bebis och till mofa som agerade taxichaufför och tandborstkurir, och till svärisarna i Björneborg som tog hand om Wilhelm medan mannen var ute ur spelet. Vilket fint stödnät vi har att falla tillbaka på.
Nu drömmer jag om frisk luft, motion, hälsosam mat och VÅREN. Vill lämna denna crappiga (bokstavligen) januarimånad bakom mig så fort som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar